﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 1138
Titel Ordlista
Titel.kortform Ordlista
Titel.dokumentnr
Titel.överordnad Färgantologi. Bok 1, Färgsystemet NCS : tanke, tillkomst, tillämpning
Utgivningsår 1995
Utgåvenr
Ställe s. 213--227
ISBN-kod 91-540-5694-2
ISSN-kod
Bakgrund
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Byggforskningsrådet
Utgivare.2.nu.organisation Formas
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE absorption
SA av ljus
svUPTE flourescens
svDF ett materials upptagande/omvandlande av strålningsenergi till värmeenergi
svAN Ofta mätt i procent. Summan av absorption, transmission och reflexion är 100 % vid varje våglängd i spektrum. (Undantag: vid fluorescens kan energi, som absorberas vid en viss våglängd, återemitteras vid en annan våglängd.)

svTE ackordskategori
svUPTE huvudkategori
svUPTE bikategori
svDF delfaktor för en karakteriserande klassificering av färgackordet, med hänsyn till antingen de huvudegenskaper som ingår (huvudkategori), eller mer finindelat med hänsyn till både huvud- och biegenskaper (bikategori).
svRETE färgackord

svTE ackordstyp
svDF delfaktor för en karakteriserande klassificering av färgackordet, med hänsyn till hur de ingående huvud- och biegenskaper förhåller sig till varandra oberoende av vilka elementaregenskaperna är
svRETE elementaregenskap, färgackord
svAN Typbestämningen görs med avseende på kulörton och nyanskategori.

svTE adaption
svUPTE färgadaption
svUPTE kromatisk adaption
svUPTE ljusadaption
svDF synsinnets anpassning till förändringar i belysningens styrka (ljusadaption) och/eller dess spektralfördelning (kromatisk adaption eller färgadaption)
svRETE färgkonstans

svTE additiva primärer
svSYTE primärstimuli
GR pl.
svDF de i färgstimulusblandning ingående färgstimuli ”grönt”, ”rött” och ”blått”
svRETE elementarfärg, färgstimulusblandning
svAN Här färgkategorinamn och inte elementarfärger enligt NCS.

svTE akromatisk stimulus
svUPTE ekvienergetiskt spektrum
svDF strålningsenergi som antingen innehåller lika delar av samtliga våglängder inom det synliga energispektrum (”ekvienergetiskt” spektrum), eller är en därmed metamer stimulus (i båda fallen är spektralrenheten noll).
svRETE metameri, spektralrenhet

svTE anomaloskop
svDF instrument för att diagnosticera deuteranomali och protanomali genom att avläsa de andelar ”rött” och ”grönt”, som en individ använder för att additativt blanda en gul stimulus med samma utseende som en given stimulus för gult.
svRETE anomal trikromasi

svTE anomal trikromasi
svUPTE protanomali
svUPTE deutranomali
svUPTE tritanomali
svDF nedsatt funktion i ett av tre tappsystem, antingen som protanomali, deutranomali (båda med nedsatt möjlighet att skilja rött och grönt) eller som tritanomali (svårighet att skilja mellan gult och blått)

svTE arketyp
svFK Urbild, urtyp. Begrepp knutet till C. G. Jungs analytiska psykologi, där arketypen representerar kollektiva, universella föreställningar med djupa rötter i människans historia.
svETYM Av grek. arche ’början’ och typos ’mönster’.

svTE artikulation
svDF den betydelsedimension som i faktoranalytiska studier innefattar beskrivningsord som ”tydlig”, ”skarp”, ”kontrastrik” och härmed associerade färgkonnotationer
svRETE betydelsevariabel, faktoranalys

svTE artlikhet
svFK Att färger tillhör samma färgkategori.

svTE assimilation
svSYTE attraktion
svSYTE Bezolds spridningseffekt
svUPTE spridningseffekt
svFK Då kontrasten uppfattas som mindre hos olikfärgade färgfält i en komplex gestalt, jämfört med om de olikfärgade färgfälten jämförs parvis eller mot en okulört grund.
   Motsatsen till kontrastförstärkning.
svRETE induktion

svTE belysningsfärg
svDF färg som upplevs tillhöra ett ljusflöde
svRETE ljusflöde, ljusfärg

svTE belysningsförhållande
svDF hur ett betraktat färgobjekt är belyst (hur starkt, om belysningen är diffus eller riktad i viss vinkel och dess spektrala sammansättning)

svTE belysningsgeometri
svUPTE riktat ljus
svUPTE diffus sfärisk geometri
svUPTE total sfärisk geometri
svDF riktning och bredd hos infallande resp. reflekterade (transmitterade) ljusknippen vid betraktning och/eller mätning av ett färgprov
svRETE glans
svAN I mätinstrument skiljer man mellan riktad och sfärisk geometri; den senare kan vara diffus (utan glanskomponenten, den speglande reflexionen) eller total (med glanskomponenten).

svTE betraktningsförhållande
svDF på vilket avstånd, i vilken vinkel och mot vilken omgivning ett iakttaget föremål ses

svTE betydelsedimensionsfaktor
svSYTE semantisk faktor
svFK Benämning på en gemensam, bakomliggande betydelse för vissa adjektiviska ord. Exempel på en sådan synonymitet mellan orden i relation till färger är ”skrikig”, ”stark”, ”upphetsande”. Betydelsefaktorer kan identifieras med hjälp av statistiska metoder som t.ex. faktoranalys.
svRETE faktoranalys

svTE betydelsevariabel
svUPTE betydelseskala
svUPTE semantisk skala
svUPTE semantisk differentialskala
svUPTE semantisk dimension
svDF ett tänkt kontinuum (variabel) mellan två motsatta betydelser (”glad--ledsen”). En sådan variabel kan också tänkas vara indelad i steg och kan då kallas betydelseskala eller semantisk skala.
svRETE bipolär skala

svTE Bezold-Abneys fenomen
svDF förlust av färgseendet vid mycket höga luminansnivåer
svRETE luminans

svTE Bezold-Brückes fenomen
svDF förlust av färgseendet vid mycket låga luminansnivåer respektive kulörtonförskjutningar vid förändrad luminans hos stimuli med lika spektral energifördelning
svRETE luminans

svTE biegenskap
svSA NCS
svBT BE
svDF elementaregenskap som i en färg kan uppfattas som ingående till mindre än 50 %
svAN Betecknas i NCS med BE.

svTE bipolär skala
svDF skala eller diagram som beskriver en kontinuerlig förändring mellan två storheter som är varandras polärer i betydelsen att om den ena ökar, så minskar samtidigt den andra lika mycket
svAN I NCS för att beskriva hur förhållandet mellan två elementaregenskaper; t.ex. hur gulhet och rödhet ändras mellan de två elementarfärgerna gult och rött; i semantisk differentialteknik. för att ange hur en upplevelse bäst passar till orden i ett polärt begreppspar, t.ex. varmt--kallt.

svTE blank
svDF egenskap hos en yta att spegla omgivande skillnader i ljushet och färg
svRETE glans
svAN Hur blank eller matt en yta är brukar anges med glansvärdet.

svTE blåhet
svSA NCS
svBT b
svDF den graderbara färgegenskap som innebär att en färg uppfattas som mer eller mindre blåaktig, dvs. besläktad med elementarfärgen blått
svRETE blått, elementarfärg
svAN En av de fyra elementaregenskaperna. Betecknas i NCS med b.

svTE blått
svSA NCS
svBT B
svFK En av de fyra kulörta elementarfärgerna.
svAN Betecknas i NCS med B.

svTE chroma
HONR 1
svDF storhet i Munsell-systemet som närmast motsvarar kulörthet i NCS
svRETE kulörthet

svTE chroma
HONR 2
svFK I CIÉLAB och CIÉLUC motsvarande kromaticitetsdistansen.
svRETE kromaticitetsdistans

svTE CIÉ
svSYTE Internationella belysningskommissionen
svFK Samarbetsorgan inom belysningsbranschen, ursprungligen med en övervägande teknisk och fysisk inriktning men nu behandlande även perceptionsfrågor inom en särskild division (Division I: Vision and Colour). CIÉ utfärdar rekommendationer inom flertalet belysningstekniska områden, men även för fotometri och färgstimulusmätning.
svRETE färgstimulusmätning
frTE Commission International de l’Éclairage
frSYTE CIÉ

svTE CIÉ-rymden
svDF tredimensionell geometrisk modell som illustrerar förhållandena mellan färgstimulis färgvalenser sådana dessa bestämts enligt CIÉ-systemet
svRETE färgvalens

svTE CIÉ-systemet
svDF av CIÉ rekommenderad psykofysiskt baserad metod att beskriva en färgstimulus genom att definiera dess färgvalens
svRETE färgstimulusmätning, färgvalens

svTE CIÉLAB
svDF av CIÉ övergångsvis rekommenderad metod att, vid beräkning av små färgstimulusdifferenser (i första hand mellan ytfärger), transformera färgvalenser till de visuellt mindre ojämnt fördelade variablerna L* för luminansfaktor och a*, b* för ”motstående färger”
svRETE Herings färgsystem
svAN Ursprungligen avsedda att motsvara opponentfärgerna i Herings färgsystem, men nu med starkt avvikande betydelser.

svTE CIÉLUV
svDF av CIÉ övergångsvis rekommenderad metod att, vid beräkning av små färgstimulusdifferenser (i första hand mellan ljusfärger), transformera färgvalenser till de visuellt mindre ojämnt fördelade variablerna L* för luminansfaktor och u’, v’ för kromaticitetskoordinater, ursprungligen baserade på MacAdam-ellipserna
svRETE färgvalens, ljusfärg

svTE city-block-rymd
svDF matematisk modell i vilken förhållandet mellan två punkter i ett rätvinkligt koordinatsystem uttrycks som summan av skillnaderna i vardera koordinatriktningen (AP = AX + AY + AZ)
RIFR skr/HNI

svTE Color Harmony Manual
svFK I USA, av Container Corporation of America, utgiven atlas (1942--72), ordnad i princip enligt Ostwalds färgsystem.
svRETE Ostwalds färgsystem

svTE Dictionary of Color Names
svFK The ISCC-NBS Method of Designating Colors; en av National Bureau of Standards år 1955 utgiven publikation, innehållande dels vid färgbedömning erhållna verbala beskrivningar av färgprover ur Munsell-atlasen (i vissa fall starkt avvikande från Munsell-beteckningarna), dels en omfattande korsreferenslista med dessa färgers motsvarande beteckningar i andra färgatlaser och färgsystem. Beskrivningarna har sedan infogats som ett led i Universal Color Language.

svTE differentiell psykologi
svFK Kunskapsområdet psykologi kan grovt uppdelas i intresseområdena allmän psykologi och differentiell psykologi. Inom det förra studeras på vad sätt människor är lika varandra och inom det senare hur individer eller grupper av människor skiljer sig åt

svTE diffus
svDF otydligt avgränsad, spridd (i motsats till riktad)
svRETE belysningsgeometri
svAN Man skiljer mellan diffust och riktat ljus.

svTE diffusion
svDF spridning av (i detta fall) ett ljusflöde
svRETE ljusflöde

svTE diffusor
svDF objekt som åstadkommer spridning av ett ljusflöde (diffusion)
svRETE diffusion, ljusflöde

svTE dikromasi
svUPTE deutranopi
svUPTE protanopi
svUPTE tritanopi
svDF partiell färgblindhet varvid ett av tre tappsystem är helt ur funktion eller saknas (med varianterna protanopi, deutranopi eller tritanopi, beroende av vilket tappsystem som saknas)
svRETE anomal trikromasi
svAN För mycket små synfält (< 0,3°) är även annars normalt färgseende personer tritanopa.

svTE DIN-färgsystemet
svDF av det tyska standardiseringsorganet DIN fastställt psykofysiskt baserat färgsystem (från 1940-talet) som kolorimetriskt definierar färg i storheterna Farbton, Sättigung och Dunkelstufe -- vilka närmast motsvarar NCS kulörton, mättnad och svarthet
svRETE kulörton, mättnad <HONR 1>, svarthet
deUPTE Farbton
deUPTE Sättigung
deUPTE Dunkelstufe

svTE djuphet
svSA i NCS
svDF den storhet eller duoegenskap som innebär samtidig likhet med elementarfärgen svart (S) och maximalkulören (C)
svRETE maximalkulör, svart

svTE dominerande våglängd
svDF beskrivning i kromaticitetsdiagrammet av den monokromatiska stimulus på spektrumorten, där denna skäres av förlängningen av en rät linje genom neutralpunkten och stimulus kromaticitet
svRETE färgvalens, kromaticitet, kulörton, neutralpunkt, spektrumorten
svAN Om den räta linjen istället skär purpurlinjen, dras den i motsatt riktning till spektrumorten vid den komplementära dominerande våglängden. Dominerande våglängd är det kolorimetriska (och approximativa) korrelatet till kulörton och kan tillsammans med spektralrenhet och luminans användas som färgvalens.

svTE duoegenskap
svSYTE tvåegenskapsfärg
svSA NCS
svDF färgegenskap som innebär samtidig och tydlig släktskapslikhet med två bipolära elementarfärger
svRETE elementarfärg
svAN I NCS färgrymd har en sådan egenskap sitt maximalvärde ungefär mitt emellan de två elementarfärgerna; gråhet är exempel på en sådan duoegenskap där likhet med svart och vitt uppfattas samtidigt.

svTE efterbild
svDF det färgade synintryck man får om man, efter att under ca 20 sekunder fixerat ett mindre färgfält mot ett annorlunda färgat omfält, därefter fäster blicken mot ett ensfärgat omfält (samma eller annan färg som det första)
svRETE lysfärg, omfält
svAN Är omfältets färg i båda fallen vitt och infältet kulört får efterbilden en kulörton som motsvarar den hos en komplementär färgstimulus. är omfältet också kulört får efterbilden en kulörton som motsvarar en additativ blandning av den komplementära och omfältets stimuli; efterbilden ser dessutom ut att vara självlysande (en lysfärg).

svTE egenfärg
svSYTE lokalfärg
svSYTE materialfärg
svDF den färg man föreställer sig att en yta eller ett material har oberoende av vilka belysnings- och betraktningsförhållanden som råder
svAN Den kan operationellt bestämmas t.ex. genom jämförelse med ett standardiserat färgprov.

svTE ekologisk validitet
svDF den grad till vilken en vetenskaplig mätning ger en riktig uppfattning om verkligheten

svTE elektroencefalogram
svSYTE EEG
svDF registrering av de mycket svaga strömmar som hjärnan genererar
svAN Elektroencefalogrammet omfattar olika komponenter, bl.a. delta-, teta-, alfa- och betarytmer. Elektroencefalogrammet ser olika ut vid sömn och vaket tillstånd och ändrar sig vid mental aktivitet och känsloyttringar.

svTE elektrokardiogram
svSYTE EKG
svDF registrering av de strömmar som alstras i samband med hjärtats aktivitet, framförallt i hjärtrytmen
svAN Elektrokardiogrammet kan påverkas av yttre förhållanden, t.ex. fysisk och mental belastning.

svTE elementaregenskap
svSA NCS
svDF graderbar besläktad eller karakteristisk likhet med en elementarfärg
svRETE blåhet, elementarfärg, grönhet, gulhet, rödhet, svarthet, vithet
svAN Elementarfärgsegenskaperna kallas vithet, svarthet, gulhet, rödhet. blåhet och grönhet och betecknas med gemenerna w, s, y, r, b, och g.

svTE elementarfärg
svSA NCS
svDF en av de sex (imaginära) färgpercepten vitt, svart (okulörta ), gult, rött, blått och grönt (kulörta) som var och en beskrivs med hänvisning till sig själv, medan alla andra färger beskrivs som uppvisande större eller mindre likhet med dessa
svAN De betecknas med versalerna W, S, Y. R. B och G och är imaginära i betydelsen att de representerar föreställningar om ideala färger.

svTE elementarkulörton
svSA NCS
svDF kulörtonen hos kulörta färger som endast har likhet med en av de fyra kulörta elementarfärgerna
svRETE elementarfärg

svTE elementarskala
svSA NCS
svDF bipolär skala mellan två elementarfärger vilken beskriver en färgs släktskap med dessa
svRETE elementarfärg

svTE emission
svDF utsändande av strålningsenergi från en ljuskälla
svRETE absorption, reflexion, transmission

svTE emissionskurva
svSYTE emissionsfunktion
svDF spektral fördelning av den från en ljuskälla utsända (emitterade) energin

svTE emitterat ljus
svSYTE emission
svDF elektromagnetisk strålning som sänts ut från en ljuskälla

svTE Europaskalan
svDF standard för egenskaperna hos de fyra tryckfärger (”gult”, ”cyan”, ”magenta” och ”svart”) som används vid fyrfärgs rastertryck
svAN Används också som namn på de färgkartor som illustrerar vilka färger man får vid blandning av dessa tryckfärger i olika rastertätheter.

svTE evaluerande faktor
svDF den betydelsedimension som i faktoranalytiska studier inbegriper variabler såsom ”vacker--ful”, ”negativ--positiv” och härmed associerade färgkonnotationer
svRETE betydelsevariabel, faktoranalys

svTE excitationsfaktorn
svDF den betydelsedimension som i faktoranalytiska studier inbegriper variabler såsom ”upphetsande--lugnande” och härmed associerade färgkonnotationer
svRETE betydelsevariabel, faktoranalys

svTE faktoranalys
svUPTE samvariation
svDF statistisk-matematisk metod med vilken man kan uppskatta och beskriva samvariation mellan variabler
svRETE betydelsedimensionsfaktor

svTE faktorpoäng
svFK Term i faktoranalys; anger för varje undersökt färg (eller färgkombination) hur mycket försökspersonerna som grupp associerar den med en viss betydelsefaktor.
svRETE faktoranalys

svTE Fechners lag
svDF matematiskt uttryck för det psykofysiska sambandet mellan stimulus och respons, enligt vilken en linjär ökning av responsen kräver en logaritmisk ökning av stimulus
svAN Lagen gäller endast approximativt men användes av både Munsell och Ostwald för att skalindela färgvariabler.

svTE fenomenologi
svDF beskrivning och klassificering av perceptuella fenomen utan försök att förklara dem utifrån fysiska eller fysiologiska orsaksförhållanden

svTE fotodiodmatris
svDF sammansatt komponent för fotoelektrisk mätning av ljusenergi i spektrofotometrar, videokameror etc.

svTE fotoelektrisk energiomvandling
svDF fotocells omvandling av elektromagnetisk strålningsenergi till elektrisk energi
svRETE percept
svAN Ögats synceller fungerar som sådana fotoceller och stimuleras till aktivitet (elektriska nervimpulser) som resulterar i ett visuellt percept.

svTE fotometri
svUPTE fotometer
svDF mätning av ett strålningsflödes energi, vägd med hänsyn till ögats psykofysiskt bestämda spektralkänslighet
svAN I en fotometer anpassar ett inbyggt filter fotocellens spektrala känslighet till ögats.
svRETE radiometri

svTE fotopigment
svDF kemiska ämnen i näthinnans tappar och stavar, som vid absorption av ljusenergi omvandlas under utsändande av elektriska impulser till nervsystemet

svTE fotopiskt seende
svSYTE dagsljusseende
svDF synsinnets av tapparna förmedlade funktion vid synfältsluminanser > 10 cd/m&#x;00B2; fullt färgseende och hög synskärpa
svRETE mesopiskt seende, skotopiskt seende

svTE fysiologi
svDF område inom biologin som studerar funktionen hos celler, vävnad, organ eller levande organismer

svTE fältfärg
svSYTE filmfärgen av färgens uppträdandeformer
svDF färgpercept som inte uppfattas som tillhörigt ett bestämt objekt eller vars läge i rymden inte kan bestämmas
svRETE objektfärg
svAN Kan iakttas t.ex. vid betraktande av en molnfri himmel genom ett hål, i ett efterbildsfenomen eller i en skugga.

svTE färgstimulusmätning
svSYTE färgmätning
svSYTE kolorimetri
svDF instrumentell (fysisk) mätning av en färgstimulus spektrala energifördelning, vilken därefter jämförs (matematiskt) mot dels ett standardljus spektrala energifördelning, dels en standardobservatörs psykofysiskt bestämda färgavstämningsfunktioner. Resultatet blir en färgvalens
svRETE CIÉ-systemet, färgavstämningsfunktioner, standardljus
svAN Den övervägande delen av all färgstimulusmätning sker enligt CIÉ-systemet.

svTE färg
svSYTE färgpercept
svSYTE färgiakttagelse
svSYTE färgförnimmelse
svDF det som människan i en godtycklig situation ser som färg och som gör det möjligt att dels särskilja objekt och fält utifrån skillnader i färg (färgdiskrimination), dels gör det möjligt att karakterisera föremål och fält t.ex. med hjälp av färgnamn (färgidentifikation)
svRETE färgdiskrimination, färgidentifikation, uppträdandeformer
svAN Färgpercepten sägs ha olika uppträdandeformer.

svTE färgackord
svDF huvudfaktor i färgkombinatorik som beskriver den samklang och sammansatthet som råder mellan de ingående färgelementen i en färggestalt
svRETE färgelement, färggestalt, färgkombinatorik

svTE färgatlas
svDF färgprover ordnade enligt ett färgsystem
svRETE färgsystem

svTE färgavstämning
HONR 1
svSYTE avstämning
svDF huvudfaktor i färgkombinatorik som beskriver den ordning som råder med hänsyn till färgelementens ytstorlekar
svRETE färgelement, färgkombinatorik
svAN Färglikheter och färgolikheter och deras återkommande rumsliga avstånd.

svTE färgavstämning
HONR 2
svSYTE färgmatchning
HONR 2
svFK Att genom färgstimuliblandning i ett psykofysiskt experiment åstadkomma två stimuli som ger samma färgpercept (= ser lika ut)
svRETE percept
RIFR Ok synonym?/HNI

svTE färgavstämningsfunktioner
svDF tre genom <RCON färgavstämning <HONR 2>> experimentellt bestämda funktioner som beskriver sambandet mellan färgstimulus och respons vid färgseendet
svAN Funktionerna, som i CIÉ-systemet betecknas med x (1), y (1) och z (1), används vid färgstimulusmätning istället för de tre tappsystemens spektralkänslighet. 
svRETE CIÉ-systemet, färgavstämning <HONR 1>, ljuskänslighetsfunktion

svTE färgbeteckning
svDF specifikation av en färg enligt ett färgsystem
svRETE färgsystem

svTE färgblindhet
svUPTE monokromasi
svUPTE akromasi
svFK När minst två av de tre tappsystemen är ur funktion. Om ett tappsystem fortfarande fungerar (monokromasi) kan man inte urskilja kulörta färger, men ljusskillnader. Fungerar inga tappar (akromasi) måste stavarna alltid användas, även i dagsljus, vilket ger bländningsproblem.

svTE färgcirkel
svSA NCS
svDF grafisk symbol för den vertikala projektion av NCS färgrymd i vilken cirkelperiferin representerar alla maximalkulörer, centrum alla okulörta färger och en radie en bestämd kulörton med ökande kulörthet från centrum ut mot periferin
svRETE färgrymd

svTE färgdiskrimination
svDF förmågan att särskilja objekt och fält utifrån skillnader i färg
svRETE färg

svTE färgegenskapslikhet
svUPTE släktskapslikhet
svUPTE nominallikhet
svUPTE vithetslikhet
svUPTE förhållandelikhet
svUPTE kulörtonlikhet
svUPTE ljushetslikhet
svSA NCS
svDF likhet mellan färger med hänsyn till
   a) om de har lika stor släktskapslikhet till en elementarfärg (nominallikhet), t.ex. vithetslikhet;
   b) om de har samma proportionella släktskapslikhet till två elementarfärger (förhållandelikhet), t.ex. kulörtonlikhet
   c) om de visar minsta gränstydlighet mot en och samma grå färg i en ljushetsskala (ljushetslikhet) och
   d) om de avviker lika mycket från den elementarfärg de är mest lika (symmetrilikhet)
svRETE elementarfärg, symmetrilikhet

svTE färgelement
svDF yta som i en godtycklig betraktningssituation percipieras ha en enda färg och en bestämd form
svRETE färgkombinatorik
svAN Ett av färgkombinatorikens grundelement.

svTE färggestalt
svDF den avgränsade del av synfältet som man i ett givet ögonblick väljer att percipiera

svTE färgharmoni
svFK Uttryck för att färger upplevs passa ihop; olika harmoniregler har formulerats om vilka förhållanden som skall gälla för att färger skall vara vackra eller fula tillsammans.

svTE färghexagon
svSA NCS
svDF tvådimensionell grafisk symbol som visar mellan vilka par av de sex elementarfärgerna kontinuerliga förändringar kan ske så att när likheten till den ena elementarfärgen minskar, så ökar den andra; i den kan markeras en färgs huvud- och biegenskaper.
svRETE biegenskap, elementarfärg, huvudegenskap

svTE färgidentifikation
svDF förmågan att percipiera en del av synfältet som ett färgelement eller fält med en bestämd färg som kan beskrivas t.ex. med hjälp av färgnamn
svRETE färgelement

svTE färgintervall
svAN huvudfaktor i färgkombinatorik som beskriver den visuella övergången från ett färgelement till ett annat utifrån hur tydligt gränsen uppfattas (gränstydlighet) och motsatsförhållandena (intervallart och intervallstorlek) mellan färgelement i en färggestalt
svRETE färgelement, färgkombinatorik, gränstydlighet, intervallart, intervallstorlek

svTE färgkaraktär
svDF uttryck för det färginnehåll som karakteriserar en färggestalt och beror av de ingående färgerna, hur stor del de upptar och hur de samverkar med varandra
svRETE färggestalt, färgkombinatorik
svAN Ett av färgkombinatorikens grundelement.

svTE färgkarta
svDF samling av färgprover avsedd att visa i vilka färger en produkt eller ett material kan erhållas

svTE färgkategori
svDF grupp av färger som enligt någon definition liknar varandra
svRETE biegenskap, färgcirkel, färgtriangel, färgrymd, huvudegenskap
svAN I NCS menas med färgkategori att färgerna karakteriseras av att ha enbart huvudegenskaperna eller både huvud- och biegenskaperna gemensamt; i NCS färgrymd beskrivs olika färgkategorier genom indelning av färgcirkeln och färgtriangeln i olika områden.

svTE färgkombinatorik
svDF teori för identifikation och beskrivning av de formala egenskaper i en färggestalt som påverkar helhetsupplevelsen och som i den färgkombinatoriska modellen utgör huvudfaktorerna (huvuddimensionerna): I. färgintervall, II. färgackord och III. färgavstämning
svRETE färgackord, färgavstämning <HONR 1>, färgintervall, färgkombinatorik

svTE färgkonstans
svDF fenomenet att ett och samma färgobjekt iakttaget under olika belysningsförhållanden (t.ex. dagljus och glödlampsljus) percipieras ha en och samma färg, trots att den färgstimulus som når ögat alltså är olika
svRETE färgobjekt

svTE färgkontrast
svDF det motsatsförhållande som råder mellan två färger i den färgkombinatoriska modellen, dvs. delfaktorerna intervallart och intervallstorlek under huvudfaktorn färgintervall
svRETE färgintervall, färgkombinatorik

svTE färgkropp
svDF den del av en teoretisk färgrymd som kan illustreras med fysiska färgobjekt, t.ex. färgprover
svRETE färgobjekt, färgrymd

svTE färglikhet
svDF uttryck för att färger
   a) är lika i någon bestämd färgegenskap eller
   b) att de ingår i samma färgkategori
svRETE färgegenskapslikhet, färgkategori

svTE färgmatchning
HONR 1
svFK Att genom färgblandning få ett färgmaterial att se likadant ut som en referenslikare.
svRETE likare
enTE colour matching

svTE färgmaterial
svDF alla slags färgade och färgförändrande material som används för färgning, målning etc.

svTE färgnamn
svDF språklig benämning på en bestämd färg eller en färgkategori

svTE färgobjekt
svDF objekt som uppfattas ha en bestämd färg

svTE färgrelationer
svDF delfaktor i huvudfaktorn färgavstämning, färgkombinatorik som beskriver de likheter och olikheter i färgegenskaper som råder mellan de ingående färgelementen i en färggestalt
svRETE färgavstämning <HONR 1>, färgelement, färggestalt, färgkombinatorik

svTE färgrendering
HONR 1
svDF uttryck för hur väl en godtycklig ljuskälla förmår återge ett objekts egenfärg
svRETE egenfärg

svTE färgrendering
HONR 2
svSA inom belysningstekniken
svDF hur en ljuskälla påverkar ett objekts utseende

svTE färgrenderingsindex
svSYTE Ra-index
svDF av CIÉ rekommenderat mått på en ljuskällas färggivande egenskaper, varvid en referensljuskälla (t.ex. dagsljus) antas ha Ra-värdet 100

svTE färgreproduktion
svDF återskapande av en färgbild enligt en given förlaga (färglikare eller färgoriginal), t.ex. återgivning av en målad yta i tryck, fotografisk kopiering, förstoring eller i bildskärm
svRETE färgmatchning <HONR 1>, likare

svTE färgrymd
svDF flerdimensionell modell som i koordinater redovisar ett färgsystem
svRETE färgsystem
svAN I NCS en tredimensionell modell som redovisar det inbördes karakteristiska sambandet mellan färgpercept.

svTE färgskillnad
svDF olikheten mellan två färgpercept

svTE färgstimulus
HONR 1
svUPTE proximal färgstimulus
svUPTE proximalt färgpercept
svDF elektromagnetisk strålningsenergi som når och förmår aktivera receptorerna i ögats näthinna och därigenom ge upphov till färgpercept (av vissa kallat proximal färgstimulus)
svRETE färgstimulus <HONR 2>, färgstimulus <HONR 3>
svAN En del forskare hävdar att endast denna färgstimulus är korrekt, men inom färgforskningen används termen med alla tre betydelserna.

svTE färgstimulus
HONR 2
svSYTE distalt färgstimulus
svDF den från ett objekt emitterade, transmitterade eller reflekterade strålningsenergin (distalt färgstimulus)
svRETE färgstimulus <HONR 1>, färgstimulus <HONR 3>
svAN En del forskare hävdar att endast <RCON färgstimulus <HONR 1>> är korrekt, men inom färgforskningen används termen med alla tre betydelserna.

svTE färgstimulus
HONR 3
svDF det färgade objektet som sådant, t.ex. ett färgprov
svRETE färgstimulus <HONR 1>, färgstimulus <HONR 2>
svAN En del forskare hävdar att endast <RCON färgstimulus <HONR 1>> är korrekt, men inom färgforskningen används termen med alla tre betydelserna.

svTE färgstimulusblandning
svSYTE stimulusblandning
svDF additiv blandning; när två eller fler färgstimuli samtidigt inverkar på samma del av näthinnan, eller i ett så fint mönster att delarna inte kan urskiljas
svRETE CIÉ-systemet, subtraktiv blandning
svAN Vi uppfattar då en ny färg. Sambandet mellan de av komponenterna och blandningen orsakade färgerna beskrivs i lagar som formulerades av Grassman och Abney och som tillämpats i CIÉ-systemet för färgstimulusmätning.

svTE färgstyrka
svDF storhet i Johansson/Hesselgrens färgsystem som motsvarar NCS kulörthet
svRETE kulörthet

svTE färgsystem
svUPTE färgidentifierande system
svUPTE färgdiskriminerande system
svUPTE färgstimulusdefinierande system
svUPTE färgämnesbeskrivande system
svDF systematisk uppordning och beteckning av färger
svAN Beroende på syftet kan man skilja mellan perceptivt beskrivande (färgidentifierande), perceptivt åtskiljande (färgdiskriminerande), färgstimulusdefinierande (psykofysiska) och färgämnesbeskrivande (fysiska) system.

svTE färgtema
svSA i färgkombinatorik
svDF grupp av färger eller färgsammanställningar som trots viss variation har ett gemensamt karakteristiskt uttryck (de kan t.ex. vara lika i någon viss färgegenskap eller ingå i samma färgkategori)
svRETE färgkategori, färgkombinatorik

svTE färgtemperatur
svUPTE svartstrålare
svDF mått på en ljuskällas resp. belysnings spektrala energifördelning, erhållet genom jämförelse med en fysiskt definierad s.k. svartstrålare
svRETE spektral energifördelning
svAN Måttenheten är Kelvin, dvs. antalet grader över temperaturskalans absoluta nollpunkt i universum (&”x2212;273 &#x2103;).

svTE färgton
svSA i Johansson/Hesselgrens färgsystem
svDF oberoende grundegenskap som karakteriserar kulörta färgers förhållande till de fyra grundfärgerna
svRETE kulörton
svAN Motsvarar NCS kulörton.

svTE färgtriangel
svSA NCS
svDF grafisk symbol för en horisontal projektion av NCS färgrymd, där den vertikala sidan representerar alla okulörta färger mellan elementarfärgerna vitt (W) och svart (S) i övre respektive nedre hörnet, medan det motstående hörnet representerar maximalkulören (C)
svRETE elementarfärg, färgrymd, maximalkulör

svTE färgvalens
svUPTE tristimulusvärden
svDF psykofysiskt grundad beskrivning av en färgstimulus ”värde” för färgseendet, bestående antingen av de tristimulusvärden som erhålles som produkter av en färgstimulus spektralfunktion och de tre färgavstämningsfunktioner som definierar sambandet mellan stimulus och respons vid färgseendet, eller av matematiska transformationer av tristimulusvärden a (t.ex. luminansen/-faktorn i förening med kromacitetskoordinater alternativt dominerande våglängd och spektralrenhet)
svRETE CIÉ-systemet, CIÉLAB, CIÉLUV, färgavstämningsfunktioner, färgstimulusmätning, percept
svAN Det kolorimetriska korrelatet till det av NCS betecknade perceptet.

svTE glans
svUPTE glansvärde
svUPTE riktat ljus
svDF återsken från en yta
svAN En perfekt spegel, som inte sprider något av den infallande strålningen, har högsta glans och en helmatt yta, som sprider infallande strålning lika mycket i alla riktningar, sägs sakna glans. I ett färgmätinstrument betecknar glanskomponenten den speglade reflexionen från färgprovets yta och glansvärdet uttrycks som en avvikelse i spridning i förhållande till spegeln.

svTE gränstydlighet
svDF hur tydligt man uppfattar den konturlinje som percipieras när två olikfärgade ytor gränsar till varandra
svRETE färgkombinatorik
svAN I NCS betecknat med GT; i färgkombinatorik en delfaktor i huvudfaktorn intervall.

svTE grönhet
svSA NCS
svBT g
svDF den graderbara färgegenskap som innebär att en färg uppfattas som mer eller mindre grönaktig, dvs. besläktad med elementarfärgen grönt
svRETE elementarfärg, grönt
svAN En av de fyra kulörta elementaregenskaperna. Betecknas i NCS med g.

svTE grönt
svSA NCS
svFK En av de fyra kulörta elementarfärgerna.
svRETE elementarfärg
RIFR Beteckning i NCS: G? – jfr övriga färger!/HNI

svTE gula fläcken
laTE fovea
svDF den lilla del (1--2°) av näthinnans centrum som helt saknar stavar och där tapparna ger en hög synskärpa

svTE gulhet
svSA NCS
svBT y
svDF den graderbara färgegenskap som innebär att en färg uppfattas som mer eller mindre gulaktig, dvs. besläktad med elementarfärgen gult
svRETE elementarfärg, gult
svAN En av de fyra elementaregenskaperna. Betecknas i NCS med y.

svTE gult
svSA NCS
svBT Y
svFK En av de fyra kulörta elementarfärgerna. Betecknas i NCS med Y.
svRETE elementarfärg

svTE Herings färgsystem
svDF av den tyske fysiologen Ewald Hering, 1874, formulerat beskrivande färgsystem (Das natürliche System der Farbempfindungen) som utifrån fenomenologisk analys av färg som percept postulerar att människan bär med sig föreställningen om sex ”ideala” (icke-empiriska) fundamentalfärger (de ”enkla färgerna” vitt, svart, gult, rött, blått och grönt) och att varje uppfattad färg i olika grad är besläktad med dessa
svRETE percept
deUPTE Das natürliche System der Farbempfindungen

svTE Hesselgrens färgatlas
svDF 1952 utgiven färgatlas baserad på psykofysiska bedömningar i anslutning till Johansson/Hesselgrens färgsystem.
svRETE Johansson/Hesselgrens färgsystem

svTE hue
svFK En av Munsell-systemets storheter.
   Som variabel motsvarar den NCS kulörton, men skiljer sig ifråga om skalindelning och vad som avses med kulörtonlikhet.
svRETE kulörton

svTE huvudegenskap
svBT HE
svSA NCS
svDF den av elementaregenskaperna som i en färg dominerar, dvs. ingår till mer än 50 % i färgperceptet
svAN I NCS betecknat med HE.

svTE induktion
svSYTE kontrastförstärkning
svUPTE konturförstärkning
svUPTE gränskontrast
svUPTE Mach-bandeffekt
svUPTE simultankontrast
svUPTE successivkontrast
svDF det fenomen som innebär att färger påverkar varandra genom att skillnaderna mellan dem förstärks
   a) när två ses intill varandra (gränskontrast, konturförstärkning eller Mach-bandeffekt),
   b) när den ena färgen utgör infält och den andra omfält (simultankontrast)
   c) när den ena färgen ses omedelbart efter den andra (successivkontrast)

svTE infält
svDF färgelement som omges av ett annat färgelement
svRETE färgelement

svTE intervallart
svDF den delfaktor i huvudfaktorn färgintervall som anger vilka två elementaregenskaper som konstituerar motsatsförhållandet i färgkombinatorik
svRETE elementaregenskap, färgintervall, färgkombinatorik

svTE intervallstorlek
svDF den delfaktor i huvudfaktorn färgintervall som anger hur stor skillnaden är mellan de två elementaregenskaperna i intervallarten i färgkombinatorik
svRETE elementaregenskap, färgintervall, färgkombinatorik

svTE iso-
svUPTE isogråhet
svUPTE isodjup
svUPTE isoklarhet
svDF samma eller lika stor
svAN Används i sammanställningarna isogråhet, isodjup och isoklarhet för att med linjer i färgtriangeln symbolisera färger som är lika gråaktiga, lika djupa eller lika klara.

svTE isosemantiska linjer
svDF linjer i NCS färgtriangel som förbinder de färgpositioner som, i färgbetydelseexperiment fått samma medelvärde för en viss betydelseskala
svRETE betydelsevariabel, färgtriangel

svTE iteration
svDF beräkningsmetod där en serie matematiska operationer upprepas med successiv ändring av ett från början gissat värde på den okända variabeln, tills beräkningen ger önskat resultat
svAN Metoden används när ett direkt funktionssamband saknas eller är komplicerat.

svTE Johansson/Hesselgrens färgsystem
svSYTE ”det naturliga färgsystemet”
svFK Beskrivande färgsystem, utarbetat under mitten av 1930-talet, grundat på Tryggve Johanssons bearbetning av Herings färgsystem, med storheterna färgton, mättnad och ljushet, av Sven Hesselgren senare kompletterat med färgstyrka och klarhet.
svRETE färgstyrka, färgton, klarhet <HONR 2>, ljushet <HONR 2>, mättnad <HONR 2>

svTE karakteristisk likhet
svDF likhet mellan flera färger, uppfattad som släktskapslikhet med en elementarfärg, t.ex. rödhet
svRETE elementarfärg

svTE klarhet
HONR 1
svSA i NCS
svDF beteckning på den storhet eller duoegenskap som innebär samtidig likhet med elementarfärgen vitt (W) och maximalkulören (C)
svRETE elementarfärg, maximalkulör

svTE klarhet
HONR 2
svSA i Johansson/Hesselgrens färgsystem
svDF storhet som anger en färgs frihet från svartaktighet och motsvarar det inverterade värdet av svarthet i NCS
svRETE svarthet

svTE kolorimeter
svDF instrument för färgstimulusmätning, där standardobservatören simuleras av inbyggda filter, som även tar hänsyn till valt standardljus samt instrumentets ljuskälla eller fotocell
svRETE färgstimulusmätning, standardljus

svTE komplementfärger
HONR 1
svDF komplementära färgstimuli

svTE komplementfärger
HONR 2
svDF det kulörtonpar som utgör ursprungsfärgen och efterbildfärgen, vid efterbildsexperiment med vitt omfält
svRETE kulörton

svTE komplementfärger
HONR 3
svDF de två kulörtoner som det kulörta omfältet och en grå yta får då den läggs som infält i detta, vid induktionsexperiment
svRETE induktion, kulörton

svTE komplementfärger
HONR 4
svDF två kulörtoner som i subtraktiv blandning av färgmaterial resulterar i en ny stimulus som perciperas som okulört
svRETE kulörton, subtraktiv blandning

svTE komplementvåglängder
svDF våglängderna för ett par av monokromatiska stimuli som samtidigt är komplementära färgstimuli
svRETE dominerande våglängd, monokromatisk stimulus

svTE komplementära färgstimuli
svDF två kromatiska färgstimuli som i färgstimulusblandning resulterar i en akromatisk stimulus
svRETE akromatisk stimulus, färgstimulusblandning, kromaticitetsdiagram, neutralpunkt
svAN I kromaticitetsdiagrammet ligger sådana stimuli på en rät linje genom neutralpunkten.

svTE komplexitet
HONR 1
svSA i färgkombinatorik
svDF den delfaktor i huvudfaktorn färgackord som beskriver färggestaltens sammansatthet med avseende på antalet uppfattade elementäregenskaper
svRETE färgackord, färggestalt, färgkombinatorik

svTE komplexitet
HONR 2
svDF en av de åtta miljökvalitéerna som mäts med SMB-metoden
svRETE SMB-metoden

svTE konfidensintervall
svDF statistiskt uttryck för säkerheten i det beräknade medeltalet vid ett bedömningsförsök;
svAN Om konfidensintervallet t.ex. anges på 95 % nivå, innebär det att om försöket upprepats ett oändligt antal gånger skulle medeltalet i 95 % av fallen hamna inom det angivna intervallet.

svTE konnotation
svUPTE färgkonnotation
svDF de associationer man kan ha till ett givet begrepp
svAN Konnotationer till färgen ”orange” kan således vara ”värme”, ”apelsin”, ”sommar” osv.

svTE konturlinjenät
svDF den linjestruktur som i en färggestalt bildas av de uppfattade gränslinjerna mellan intilliggande färgelement
svRETE färgelement, färggestalt

svTE korrelation
svUPTE samvariation
svDF samvariation mellan två storheter
svAN Hur stor denna är uttrycks med korrelationskoefficienten i ett talvärde från +1 för fullständig samvariation, över 0 för inget samband alls, till &#x2212;1 för helt omvänt samband.

svTE korrelerad färgtemperatur
svSYTE CCT
svDF mått på en spektral energifördelning som nära, men ej helt, överensstämmer med en svartstrålares
svRETE färgtemperatur, spektral energifördelning
svAN Måttenheten är Kelvin.

svTE kromaticitet
svDF den del av en färgstimulus färgvalens som är oberoende av luminansen resp. luminansfaktorn och som anges av kromaticitetskoordinaterna x,y eller u’,v’
svRETE färgvalens, luminans, kromaticitetsdiagram, kromaticitetsdistans, kromaticitetskoordinater, kromaticitetsvinkel
svAN Visas grafiskt i ett kromaticitetsdiagram.

svTE kromaticitetsdiagram
svSA CIÉ
svDF grafisk presentation av förhållanden i CIÉ-rymden
svRETE CIÉ-rymden

svTE kromaticitetsdistans
svBT d
svDF en, tillsammans med kromaticitetsvinkel (w), vid utvecklingen av NCS-atlasen, använd polär kromaticitetskoordinat med neutralpunkten som origo
svRETE chroma <HONR 2>, CIÉLAB, CIÉLUV, kromaticitetsvinkel
svAN Betecknas med d. Ett motsvarande mått används under beteckningen chroma i CIÉLAB och CIÉLUV.

svTE kromaticitetskoordinater
svDF trikromatiska koordinater
svRETE CIÉ-systemet, färgvalens, kromaticitetsdistans, kromaticitetsvinkel, stimulusrymd
svAN För CIÉ-systemet de rätvinkliga koordinaterna x och y, eller de polära koordinaterna d och Q (i samband med NCS kallade kromaticitetsdistans, w och kromaticitetsvinkel, d ) vilka definierar ett färgstimulus position i CIÉ-systemets stimulusrymd.

svTE kromaticitetsvinkel
svDF en, tillsammans med kromaticitetsdistans (d), vid utvecklingen av NCS-atlasen, använd polär kromaticitetskoordinat med neutralpunkten som origo
svRETE CIÉLAB, CIÉLUV, kromaticitetsdistans, kromaticitetskoordinater, kulörtonvinkel
svAN Betecknas med w; ett motsvarande mått används under beteckningen kulörtonvinkel (hue angle) i CIÉLAB och CIÉLUV.
enUPTE hue angle

svTE Kubelka-Munks ekvationer
svDF ekvationer för beräkning av recept för önska materialfärg genom subtraktiv blandning av pigment
svRETE subtraktiv blandning
RIFR skr/HNI

svTE kulörthet
svSYTE kulörstyrka
svSA NCS
svDF storhet som anger en färgs grad av likhet med maximalkulören i samma kulörton
svRETE elementaregenskap, kulörton, maximalkulör
svAN Betecknas i NCS med c och härleds ur summan av de kulörta elementaregenskaper som kan inga (c = y + r, c = r + b, c = b + g eller c = b + y).

svTE kulörton
svSA NCS
svBT f
svDF egenskap hos en kulört färg
svRETE elementaregenskap, elementarfärg, färgton, hue
svAN Beskriver en kulört färgs likhet med de två kulörta elementarfärger den kan vara besläktad med; betecknas i NCS med f och härleds som förhållandet mellan de två elementaregenskaperna (f = y/r, f = r/b, f = b/g, eller f = g/y); motsvaras i Johansson/Hesselgrens färgsystem av färgton och i Munsell-systemet av hue.
   Som kolorimetriskt korrelat används dominerande våglängd.

svTE kulörtonvinkel
svDF den polära koordinaten för kulörton i en färgrymd
svRETE färgrymd, kromaticitetsvinkel
enTE hue angle

svTE kulört färg
svSYTE kromatisk färg
svDF färg som har likhet med någon av de kulörta elementarfärgerna
svRETE elementarfärg, okulört färg

svTE kulörtonsnitt
svUPTE färgtonsnitt
svDF beteckning för ena sidan av ett vertikalt snitt genom färgrymden, symboliserande alla kulörtonlika (färgtonlika) färger
svRETE färgrymd, färgtriangel
svAN Motsvarar ”färgtonsnitt” i Johansson/Hesselgrens färgsystem. Motsvarar i NCS färgtriangel.

svTE likare
svSYTE färglikare
svSYTE referenslikare
svDF prov som specificerar vilken färg, ev. även vilken glans, en produkt ska ha och som används för kontroll av produktionen

svTE ljus
HONR 1
svSA som percept, förnimmelse
svDF benämning på det visuellt perceptiva fenomen som gör det möjligt för en person att avgöra
   a) om ett objekt eller fält är ljust eller mörkt,
   b) om det är ljust eller mörkt i ett rum och
   c) om en ljuskälla är stark eller svag

svTE ljusflöde
svDF elektromagnetisk strålning, utvärderad mot ögats ljuskänslighetsfunktion
svRETE ljusstimulus

svTE ljusfärg
svDF strålningsenergins kromaticitet, ofta uttryckt i perceptuella termer som t.ex. ”röd” eller ”blå”.
svRETE kromaticitet

svTE ljushet
HONR 1
svFK Benämning på visuell egenskap; anger hur ljus en yt- eller fältfärg ser ut att vara, eller om den är ljusare eller mörkare i jämförelse med en annan färg under samma belysnings- och betraktningsförhållanden.
svRETE fältfärg

svTE ljushet
HONR 2
svFK En av de tre oberoende storheterna i Johansson/Hesselgrens färgsystem.
svRETE Johansson/Hesselgrens färgsystem

svTE ljushetsvärde
svSA NCS
svBT v
svDF det talvärde som anger ett färgobjekts ljushet och som bestäms genom jämförelse med en okulört referensskala från svart till vitt
svAN Färgen ges det ljushetsvärde som det referensprov har mot vilket gränstydligheten är minst; i NCS betecknat med v.

svTE ljuskänslighetsfunktion
SA ögats
svDF genom psykofysiska experiment bestämda värden för synsinnets förmåga att stimuleras av strålningsenergi av olika våglängd
svRETE färgavstämningsfunktioner
svAN CIÉ har standardiserat tabeller med sådana funktioner för synfältsvinklarna 2° (tappseende) och 10°.

svTE ljusreflektansfaktor
svFK Närmevärde till luminansfaktor; erhållet med ett angivet mätinstrument, där ljusflödet som reflekteras av ett prov jämförs med det som reflekteras av en på samma sätt belyst ”idealt” vit yta (som för varje våglängd förutsätts reflektera exakt 100 %).
svRETE luminansfaktor

svTE ljusstimulus
svDF ljusflöde som aktiverar receptorerna i näthinnan och ger upphov till en ljusförnimmelse
svAN Vid fotopiskt och mesopiskt seende är denna samtidigt en färgförnimmelse.

svTE luminans
svDF en ljusstimulus intensitet (per ytenhet och rymdvinkelenhet)
svRETE färgvalens, ljusstimulus
svAN Ett av de tre värden som ingår i en färgvalens; det fotometriska korrelatet till ljushet.

svTE luminansfaktor
svDF luminansen hos ett ytfärgsobjekt i förhållande till en på samma sätt belyst och betraktad ”idealt” vit yta (ingår i färgvalensen för den från ytan emanerande färgstimulus)
svRETE färgvalens, ljusreflektansfaktor

svTE lysfärg
svDF objektfärg som uppfattas höra till en ljuskälla eller vara självlysande
svRETE belysningsfärg, ljusfärg, uppträdandeformer
svAN En av färgens uppträdandeformer.

svTE lysstyrka
svDF luminansen hos en ljuskälla
svRETE luminans
svAN Kan även användas om de exciterade pigmenten i en bildskärm.

svTE läsbarhet
svFK Hur tydligt ett grafiskt tecken eller annan formsymbol i en viss färg framträder mot ett omfält i en annan färg; som psykometriskt mått (LB) beräknas gränstydlighetsvärdet (GT) i procent av största teoretiskt tänkbara gränstydlighet mellan två färger.
svRETE gränstydlighet, omfält

svTE MacAdam-ellips
svDF område i ett kromaticitetsdiagram (x,y eller u’,v’) som anger ”minsta iakttagbara skillnad”, när färgvalensen förändras i olika riktningar från en given punkt
svRETE färgvalens, kromaticitetsdiagram, tröskelvärde

svTE MacAdam-ytan
svDF yta i CIÉ-rymden där varje punkt representerar den teoretiskt högsta möjliga luminansfaktorn (Y) för en reflekterad färgstimulus med en bestämd kromaticitet (x,y eller u’,v’)
svRETE CIÉ-rymden, luminansfaktor, kromaticitetsdiagram, optimalfärgstimulus
svAN Illustreras vanligen med ett kromaticitetsdiagram och en mot detta vinkelrät axel för luminansfaktorn.

svTE matt
svUPTE glansvärde
svDF egenskap hos en yta att reflektera diffust
svAN Hur matt eller blank en yta är brukar anges med glansvärdet.
svRETE glans

svTE maximalkulör
svSA NCS
svBT C
svDF kulört färg som uteslutande har likhet med en eller två av de kulörta elementarfärgerna och alltså helt saknar vithet och svarthet
svRETE elementarfärg
svAN Betecknas i NCS med C.

svTE Maxwells färgsnurra
svDF mekanisk anordning för färgstimulusblandning, där olikfärgade ytor på skilda sektorer av en snabbt roterande skiva resulterar i ett stimulus som uppfattas som en enda färg
svRETE färgstimulusblandning

svTE medelfärg
svDF färg som i ungefär lika grad har besläktad likhet med två elementarfärger, t.ex. medelgrått som påminner lika mycket om vitt som svart eller den oranga färg som har lika mycket gulhet som rödhet
svRETE duoegenskap, elementarfärg

svTE mesopiskt seende
svSYTE skymningsseende
svDF den successiva övergången mellan fotopiskt seende och skotopiskt seende
svRETE fotopiskt seende, Purkinjes fenomen, skotopiskt seende

svTE metameri
svFK När två objekt uppfattas ha samma färg i en belysning men olika i en annan, beroende på att den spektrala reflektansen förändras med ljusets spektrala energifördelning.
svRETE spektral reflektans

svTE monokromatisk stimulus
svDF färgstimulus av en enda våglängd
svRETE dominerande våglängd, spektralrenhet

svTE motsatsfärger
svSA NCS
svDF två kulörta färger där båda innehåller de två kulörta elementaregenskaper som den andra saknar, så att de tillsammans har alla de fyra kulörta elementaregenskaperna gulhet, rödhet, blåhet och grönhet
svRETE elementaregenskap, blåhet, grönhet, gulhet, rödhet

svTE motsatsförhållande
svDF den kvalitativa skillnad mellan de två elementaregenskaper vilka i två färger (antingen som huvudegenskap eller som biegenskaper) konstituerar intervallarten i färgkombinatorik
svRETE biegenskap, elementaregenskap, färgkombinatorik, huvudegenskap

svTE Munsell Book of Colors
svFK Färgatlas från 1915 med färgprover ordnade enligt Munsell-systemet.
svRETE Munsell-systemet

svTE Munsell renotation system
svDF en omkring 1940 utförd perceptiv utjämning och kolorimetrisk definition av Munsell-systemet
svRETE Munsell-systemet

svTE Munsell-systemet
svFK Färgsystem utvecklat av Albert Munsell (”A colour notation”, 1905), med de tre ostensivt definierade storheterna value, hue och chroma, inom vilket skalstegen avses motsvara lika stora perceptiva skillnader. Den psykofysiskt grundade indelningen av den tiodelade value-skalan och hue-skalan med fem huvudfärger (grön, blå, purpur, röd och gul), gjordes med hjälp av Fechners lag och Maxwells färgsnurra.
svRETE Fechners lag, hue, Maxwells färgsnurra, value
enUPTE value
enUPTE hue
enUPTE chroma

svTE mättnad
HONR 1
svSA i NCS
svDF storhet som anger en färgs relativa kulörthet oberoende av dess svarthet
svAN Betecknas med m och härleds som förhållandet mellan dess kulörthet och vithet (m = c/w). I färgtriangeln symboliseras mättnadslika färger med räta linjer radiellt utgående från svart (S).

svTE mättnad
HONR 2
svFK En av de tre oberoende storheterna i Johansson/Hesselgrens färgsystem.
svRETE Johansson/Hesselgrens färgsystem

svTE mönsterkaraktär
svSYTE formgestalt
svDF den övergripande mönsterbild som man inom färggestaltens ram uppfattar då färg- eller texturelementen sluter sig samman till större figurer, t.ex. när färgelement läses ihop till mönster
svRETE färgelement, färggestalt, färgkombinatorik, textur
svAN Ett av färgkombinatorikens grundelement.
RIFR Ok synonym?/HNI

svTE NCS
svDF beskrivande färgsystem utvecklat ur en bearbetning av Herings färgsystem och grundat på psykometriska bedömningar av graden av besläktad likhet med de sex elementarfärgerna
svAN Matematiskt gäller för en godtycklig färg (F) att F = w + s + (y eller b) + (r eller g) = 100, ur vilket härletts kulörthet och kulörton; redovisas i en färgrymd, illustrerad med en tredimensionell grafisk symbol enligt vilken färger betecknas med talvärdena för sc-f (svarthet, kulörthet-kulörton). Sedan 1979 är NCS svensk standard (SIS) för färgbeteckningar; i symbolen för NCS färgrymd definieras även färgers visuella ljushet (v).
svRETE elementarfärg, färgrymd, Herings färgsystem, kulörthet, kulörton, ljushet <HONR 1>
enTE Natural Color System
enSYTE NCS

svTE neutralpunkt
svSYTE vitpunkt
svDF ljuskällans kromaticitet i kromaticitetsdiagrammet
svRETE kromaticitet, kromaticitetsdiagram, spektralrenhet
svAN Spektralrenheten är noll och någon dominerande våglängd kan ej anges.

svTE nodpunkt
svFK Stundom använd benämning på varje skärningspunkt mellan ortlinjer för valda variabelvärden i en färgrymd.
svRETE ort

svTE nyans
svSA NCS
svDF den färgegenskap som oberoende av kulörtonen varierar med hänsyn till färgens vithet, svarthet och kulörthet
svRETE färgtriangel, kulörthet, svarthet, vithet
svAN En punkt i färgtriangeln symboliserar en bestämd nyans; betecknas i NCS med s;c.

svTE objektfärg
svSYTE föremålsfärg
svDF färg som uppfattas som tillhörigt ett objekt såsom ytfärg, volymfärg eller lysfärg
svRETE lysfärg, uppträdandeformer, volymfärg, ytfärg
svAN En av färgens uppträdandeformer.

svTE okulört färg
svSYTE akromatisk färg
svDF vita, svarta och grå färgpercept som endast har besläktad likhet med elementarfärgerna svart och vitt
svRETE elementarfärg
RIFR Ok ändring med tillägg av färg?/HNI

svTE omfält
svDF det färgelement som omger ett annat mindre färgelement
svRETE färgelement

svTE optimalfärgstimulus
svDF en färgstimulus vars spektrala reflektans-/transmittansfunktion endast har något av värdena 0 % eller 100 %, med växling mellan dessa vid högst två våglängder
svRETE MacAdam-ytan
svAN Alla optimalfärgstimuli bildar tillsammans MacAdam-ytan.

svTE ordningsrytm
svSA i färgkombinatorik
svDF delfaktor i huvudfaktorn färgavstämning som beskriver den ordning de i färggestalten ingående färgelementen och/eller färgintervallen återkommer i, men för vilken det ännu saknas en väl genomarbetad fenomenologisk analys
svRETE färgkombinatorik

svTE ort
svSYTE ortlinje
svFK Matematisk term för en linje som i ett koordinatsystem sammanbinder alla punkter med samma värde på någon variabel.
svEX En cirkel är orten för alla punkter på en yta som ligger lika långt från en given punkt.

svTE OSA-UCS-systemet
svFK Tredimensionellt, rätvinkligt och med CIÉ-färgvalenser definierat ett färgskillnadssystem. Variabelriktningarna motsvarar ljushet (enligt särskild algoritm) och approximativ ”gulhet/blåhet” samt ”rödhet/grönhet”. Kulörtonbegreppet saknas. Nodpunkternas rymdgitter är uppbyggt med en kuboktaeder som modul, vilket gör det möjligt att klyva färgrymden i sju riktningar med regelbundet besatta snitt.
   OSA-UCS = Optical Society of America -- Uniform Color Scales
svRETE ljushet <HONR 1>

svTE ostensiv definition
svDF definition genom utpekande eller framvisande av exempel
svEX ”Detta är blått.”

svTE Ostwalds färgsystem
svUPTE vitandel
svUPTE svartandel
svUPTE fullfärgandel
svDF ett från Herings färgsystem avlett färgsystem, där de perceptiva definitionerna ersatts med stimulusmässiga samband
svAN Färgrymden har diametralt placerade komplementfärger och är till sin geometriska form identisk med Herings dubbelkon, men storheterna vitandel, svartandel och fullfärgandel (Vollfarbe) har skalerats […] enligt Fechners lag.
svRETE färgrymd, Herings färgsystem

svTE percept
svDF medvetandegjort resultat av varseblivningsprocessen

svTE perception
svSYTE varseblivning
svDF den psykofysiologiska processen eller förmåga att varsebli, dvs. bli medveten om, fysiska objekt eller fenomen genom ett eller flera sinnesorgan

svTE pigment
svDF färgmaterial, vanligen i form av ett pulver som blandas med ett flytande bindemedel (t.ex. olja) vid framställning av målningsfärg

svTE polära koordinater
svDF av vinkel och ”radius vector” bestående koordinater i ett plan med origo i centrum
svRETE kromaticitetsdistans, kromaticitetsvinkel

svTE potensfaktorn
svDF den betydelsedimension som i faktoranalytiska studier inbegriper variabler såsom ”kraftfull”, ”stark” och härmed associerade färgkonnotationer
svRETE betydelsevariabel, faktoranalys, konnotation

svTE preferens
svFK I färgpreferensundersökningar har man studerat i vilken preferensordning ett givet antal färger fördragits.
   Preferera: att föredra.

svTE primära färgkategorier
svSA NCS
svDF grupp av artlika färger med samma huvudegenskap och biegenskaper, där de senare också kvantitativt kommer i samma ordning
svRETE biegenskap, huvudegenskap

svTE pseudo-isokromatiska tavlor
svDF tavlor med punktmönster i vilket en sifferstruktur finns inlagd med avvikande färg som är svår att upptäcka för en person med avvikande färgseende
svRETE dikromasi
svAN För kontroll av dikromasi.
   Av Ishira, eller av Boström & Kugelberg.

svTE psykofysik
svDF gren av den experimentella psykologin som bl.a. mäter förhållandet mellan fysikalisk retning (stimulus) och varseblivning (percept).
svRETE percept

svTE psykogalvanisk reflex
svUPTE elektriskt hudmotstånd
svFK Människans emotioner påverkar hudens elektriska motstånd. Förändringarna kan registreras med en galvanometer.

svTE psykometri
svDF läran om skalering och mätning av psykiska storheter genom bedömningar och skattningar
svRETE skalering

svTE psykometrisk skala
svDF måttskala för rent psykologiska storheter, t.ex. intelligensskalor, attitydskalor och NCS färgparametrar

svTE Purkinjes fenomen
svDF förskjutning av ögats ljuskänslighetsfunktion mot kortare våglängder, när seendet övergår från tapparna till stavarna, varvid blå föremål ser ljusare ut i förhållande till röda
svRETE mesopiskt seende

svTE purpur
HONR 1
svDF organiskt färgämne från purpursnäckan

svTE purpur
HONR 2
svDF färgpercept med både rödhet och blåhet
svRETE blåhet, rödhet

svTE purpur
HONR 3
svDF färgstimulus sammansatt av strålning från det synliga spektrums kort- och långvågiga ändområden
svRETE purpurgränsen

svTE purpurgränsen
svSYTE purpurlinjen
svDF den räta linje som i kromaticitetsdiagrammet binder samman spektrumortens ändpunkter och där bildar gräns för teoretiskt möjliga färgvalenser
svRETE färgvalens, kromaticitetsdiagram, spektrumorten

svTE radiometri
svDF mätning av ett strålningsflödes energi i fysiska måttenheter -- utan hänsyn till ögats förmåga att tillgodogöra sig energin
svRETE fotometri

svTE randvärden
svSA vid utvecklingen av NCS-atlasen
svDF ur observationsdata extrapolerade värden på kromaticitetsdistans resp. kromaticitetsvinkel för punkter på färgtriangelns gränslinjer W--C (s = 0) och S--C (vv = 0). som möjliggör bestämning av CIÉ-koordinaterna för en godtycklig NCS-färg
svRETE färgtriangel, kromaticitetsdistans, kromaticitetsvinkel

svTE receptorer
svDF i synorganets näthinna, tappar och stavar som aktiveras av elektromagnetisk strålningsenergi inom det synliga spektrum

svTE referensstimuli
svDF tre färgstimuli som är grunden för ett tristimulussystem
svAN I CIÉ-systemet är referensstimuli X Y Z teoretiska och definierade med linjära kombinationer av de tre reella referensstimuli RGB. vilka använts i den psykofysiska bestämningen av färgavstämningsfunktionerna.
svRETE CIÉ-systemet, färgavstämningsfunktioner

svTE reflektansfaktor
svSYTE reflektans
svDF ytas förmåga att reflektera strålningsenergi
svRETE ljusreflektansfaktor

svTE reflekterat ljus
svDF synlig elektromagnetisk strålning som återkastats från en yta
svRETE reflexion

svTE reflexion
svDF ytas återkastande av elektromagnetiska strålningsenergi
svRETE absorption, reflekterat ljus

svTE renhet
svDF i Herings färgsystem använt uttryck för att beskriva hur väl en kulört färg motsvarar den ideala maximalkulören i samma kulörton
svRETE Herings färgsystem, kulörthet, maximalkulör
svAN Motsvarar i NCS kulörthet.

svTE retinexteorin
svDF teori som antar färgseendet som baserat på skillnader mellan signaler han olika delar av synbilden och som resultat av omkodande processer både i näthinnan (retina) och i synbarken (cortex).
svAN Av Land (1959).

svTE RGB
HONR 1
svDF beteckning på ögats tre receptorsystem för färgseendet (tapparna)
svRETE trereceptorteorin

svTE RGB
HONR 2
svDF reella referensstimuli vid experimentell bestämning av färgavstämningsfunktioner
svRETE färgavstämningsfunktioner

svTE RGB
HONR 3
svDF beteckning på de elektriska signaler som sänds till en bildskärm för att excitera skärmpigmenten att sända ut ”röda”, ”gröna” resp. ”blå” stimuli, vilka i additiv färgstimulusblandning ger de olika skärmfärgerna
svRETE färgstimulusblandning

svTE rödhet
svSA NCS
svBT r
svDF den graderbara färgegenskap som innebär att en färg uppfattas som mer eller mindre rödaktig, dvs. besläktad med elementarfärgen rött; en av de fyra kulörta elementaregenskaperna
svRETE elementaregenskap, elementarfärg
svAN I NCS betecknad med r.

svTE rött
svBT R
svSA NCS
svFK En av de fyra kulörta elementarfärgerna. I NCS betecknad med R.
svRETE elementarfärg

svTE sekundär färgkategori
svSA NCS
svDF grupp av färger som alla huvudsakligen karakteriseras av att tydligt vara besläktade med två (ev. fler) elementarfärger och därför sägs ha en viss gemensam duoegenskap t.ex. gråhet, djuphet och klarhet.
svRETE duoegenskap, elementarfärg

svTE sekundär huvudegenskap
svBT SHE
svSA NCS
svDF duoegenskap som ingår till mer än 50 % av färgperceptet
svAN I NCS betecknad med SHE.

svTE semantisk differentialteknik
svDF metod för semantisk datainsamling som primärt syftar till att mäta skillnader i associerade betydelser, t.ex. med hjälp av bipolära skalor
svRETE bipolär skala

svTE skalering
svDF kvantitativ uppordning av fenomen i bestämda steg utefter en skala

svTE skotopiskt seende
svSYTE mörkerseende
svDF synsinnets av stavarna förmedlade funktion vid synfältsluminanser < 10 cd/m&#x00B2;
svRETE fotopiskt seende, mesopiskt seende
svAN Inget färgseende och låg synskärpa, särskilt i synfältets mitt.

svTE skuggserie
svDF serie ytfärgstimuli med samma kromaticitet men varierande luminansfaktor
svRETE kromaticitet, luminansfaktor, spektral energifördelning
svAN Används ibland (t.ex. i DIN-systemet) för att beskriva stimulus förändring då ett föremål skuggas (utan att belysningens spektrala energifördelning förändras).

svTE SMB-metoden
svDF standardiserat sätt att mäta och beskriva upplevelse av byggd miljö
svAN Bestämningen omfattar följande åtta miljökvaliteter: trivsamhet, komplexitet, helhetsgrad, rumslighet, kraftfullhet, social status, affektion och originalitet.

svTE spektralfunktion
svFK Används som förkortad term för ett flertal spektrala (dvs. med våglängden varierande) storheter, t.ex. energifördelning, emission, transmission och reflexion.
svRETE emission, reflexion, transmission

svTE spektralfärg
svDF fältfärg som orsakas av en monokromatisk färgstimulus
svRETE monokromatisk stimulus

svTE spektralrenhet
svDF (vanligen procentuellt) mått i kromaticitetsdiagrammet som anger det relativa avståndet från neutralpunkten till en given färgvalens respektive till spektrumorten (eller purpurlinjen)
svRETE akromatisk stimulus,  kromaticitetsdiagram, monokromatisk stimulus, mättnad <HONR 1>, neutralpunkt
svAN Spektralrenheten, som är 100 % för en monokromatisk stimulus och 0 % för en akromatisk stimulus, är det kolorimetriska korrelatet till NCS mättnad.

svTE spektral energifördelning
svSYTE spektralfördelning
svDF den elektromagnetiska strålningsenergins fördelning över spektrums våglängder 
svAN I vissa sammanhang används i stället fördelning över frekvenstal.
   Ljusenergins fördelning erhålles genom att väga den fysiska spektralfördelningen mot ögats ljuskänslighetsfunktion.

svTE spektral reflektans
svDF den spektrala fördelningen av strålningsenergi, t.ex. i ett ljusflöde, som reflekteras av ett objekt
svRETE metameri

svTE spektral transmittans
svDF den spektrala fördelningen av strålningsenergi, t.ex. i ett ljusflöde, som transmitteras av ett objekt
svRETE metameri

svTE spektrofotometer
svDF instrument (uppbyggt omkring en monokromator med ett prisma eller gitter som ”spektralupplösande” element) för fysisk mätning av den spektrala energifördelningen, företrädesvis hos reflekterat respektive transmitterat ljus
svRETE färgvalens
svAN Moderna instrument har även inbyggda datorer för omräkning av fysiska mätvärden till psykofysiska färgvalenser.

svTE spektroradiometer
svDF instrument (av spektrofotometertyp) för fysisk mätning av emitterade eller reflekterade strålningsflöden från ett föremål eller en yta, i instrumentets riktning
svRETE färgvalens, spektrofotometer
svAN Resultatet erhålles antingen i radiometriska enheter eller som färgvalenser.

svTE spektrumorten
svSYTE hästskolinjen
svDF den linje i kromaticitetsdiagrammet som bildas av färgvalenserna för det synliga spektrums monokromatiska stimuli och som därmed kan beskrivas med våglängdmått
svRETE färgvalens, kromaticitetsdiagram
svAN Spektrumorten bildar en hästskoformad figur och avgränsar, tillsammans med purpurlinjen, området för teoretiskt möjliga stimuli.

svTE standardljus
svDF ett antal spektralt (dvs. fysiskt) definierade ljuskällor, som rekommenderats av CIÉ för att göra de vid färgstimulusmätning beräknade färgvalenserna jämförbara
svRETE CIÉ, färgstimulusmätning, färgvalens

svTE standardobservatör
svDF grupp av tre psykofysiskt bestämda färgavstämningsfunktioner som anger sambandet mellan stimulus och respons vid normalt färgseende
svRETE färgavstämningsfunktioner, färgstimulusmätning
svAN CIÉ har rekommenderat standardobservatörer för 2° (rent tappseende) och 10° synfält.

svTE stimulusrymd
svDF flerdimensionell geometrisk modell som illustrerar förhållanden mellan stimulusvariabler
svRETE CIÉ-rymden

svTE subtraktiv blandning
svFK Då t.ex. pigmenterade skikt som läggs ovanpå varandra (som i en färgfilm) eller olika pigment blandas samman och resulterar i ett nytt färgstimuli genom att de olika komponenterna absorberar olika spektrala delar av ett ljusflöde.

svTE subtraktiva primärer
svDF de pigment (vanligen ”gult”, ”magenta” och ”cyan”) som används för subtraktiv blandning vid färgreproduktion inom färgfotografi och färgtryck (i senare fallet ofta kompletterade med ett ”svart” pigment för djupare skuggor)
svRETE additiva primärer, färgstimulusblandning, subtraktiv blandning

svTE svarthet
svBT s
svSA NCS
svDF den graderbara färgegenskap som innebär att en färg uppfattas som mer eller mindre svartaktig, dvs. besläktad med elementarfärgen svart; en av de två okulörta elementaregenskaperna
svRETE elementaregenskap
svAN I NCS betecknad med s.

svTE svart
svBT S
svSA NCS
svDF en av de två okulörta elementaregenskaperna
svRETE elementaregenskap
svAN I NCS betecknad med S.

svTE symmetrilikhet
svDF likhet mellan två färger som innebär att de skiljer sig lika mycket från den elementarfärg de var för sig är mest lika, t.ex. en gulröd och en gröngul med lika stor gulhet eller en rödblå med lika stor blåhet som grönheten i en blågrön
svRETE elementarfärg

svTE synestesi
svUPTE sinnesanalogi
svFK När en sinnesförnimmelse associeras till en förnimmelse med andra sinnen, t.ex. när en färg uppfattas som ”rund”, ”varm” eller ”mjuk”.

svTE synestetisk färgbeskrivning
svDF färgbeskrivning i synestetiska termer, t.ex. när en färg sägs vara ”tung”, ”skarp” eller ”varm”
svRETE synestesi

svTE synpurpur
svSYTE rhodopsin
svDF kemiskt ämne i näthinnans stavar, vilket sönderdelas av ljusenergi för att återbildas i mörker

svTE temperaturfaktorn
svDF den betydelsedimension som i faktoranalytiska studier inbegriper variabler såsom ”varm--kall” och härmed associerade färgkonnotationer
svRETE betydelsevariabel, faktoranalys, konnotation

svTE temperaturstrålare
svDF föremål som vid upphettning utstrålar energi med en spektral energifördelning som anges med färgtemperaturen

svTE termisk komfort
svSYTE värmekomfort
svFK Omgivningens inverkan på människans kroppstemperatur kan leda till störningar i värmebalansen vilket kan upplevas som att man är för varm eller kall. Teknisk komfort kan sägas vara frånvaron av sådana störningar.

svTE textur
svUPTE texturelement
svDF ytfärg bestående av ”färgelement” som vart och ett är så litet att man inte med säkerhet förmår avgöra varken dess färg eller form
svAN Sådana ”färgelement” kallas texturelement.

svTE texturmönster
svSA i färgkombinatorik
svDF den visuellt övergripande mönsterkaraktären i en färggestalt bestående av texturelement
svRETE färggestalt, textur

svTE transmission
svDF föremåls genomsläppande av elektromagnetisk strålningsenergi
svRETE absorption, reflexion

svTE trereceptorteorin
svDF av Palmer, Young & Helmholtz antagande om olika känslighetsfunktioner för tre slags tappar i näthinnan, svarande för var sin tredjedel av det synliga spektrum
svAN Senare forskning har visat att samtliga receptorer är känsliga för det synliga spektrums kortvågiga del och skillnaden mellan dem ligger i hur långt ut i spektrum som känsligheten når.

svTE trikromasi
svDF fullgott, ”normalt” färgseende med tre fungerande tappsystem
svRETE dikromasi, färgblindhet

svTE tröskelvärde
svSYTE jnd
svSYTE minsta iakttagbara skillnad
svDF den minsta stimulusskillnad som krävs för att en iakttagare med 50 % sannolikhet skall uppfatta om t.ex. två färgstimuli är olika
enTE just noticeable difference
enSYTE jnd

svTE u,v-diagram
svDF en på MacAdam-ellipserna baserad transformation av CIÉs kromaticitetskoordinater x, y
svRETE CIÉLUV, MacAdam-ellips, kromaticitetskoordinater
svAN En modifierad variant (u’, v’) ingår i CIÉLUV.

svTE uppfattad färg
svDF den färg en iakttagare percipierar att ett objekt eller fält har i en given godtycklig belysnings- och betraktningssituation
svRETE egenfärg

svTE uppträdandeformer
SA färgens
svSA efter Katz, Erscheinungsweise
svDF de olika sätt man kan uppfatta färg på, antingen som objektfärg hörande till ett bestämt objekt, då man skiljer mellan lysfärger, volymfärger och ytfärger, eller som fältfärg då färgen uppträder som självständigt objekt
svRETE fältfärg, lysfärg, volymfärg, ytfärg

svTE vagusinhibition
svDF hämning av det autonoma nervsystemet med åtföljande nedgång i pulsen

svTE value
svFK En av Munsell-systemets storheter, motsvarande NCS ljushet.
svRETE ljushetsvärde, Munsell-systemet

svTE valör
svFK Kan ha den begränsade betydelse som motsvarar NCS ljushet, men används också synonymt med begreppet nyans i NCS.
svRETE ljushet <HONR 1>, nyans

svTE visuella grundelement
svDF delar som är iakttagbara hos en färgsammanställning och som påverkar hur man uppfattar den
svRETE färgkombinatorik
svAN Grundbegrepp i färgkombinatoriken.

svTE visuell omgivning
svFK Ett av färgkombinatorikens grundbegrepp; avser det visuella sammanhang (kontext) i vilket varje färggestalt förekommer och som gör att totalupplevelsen av en och samma färggestalt i olika visuell omgivning kan vara helt olika.
svRETE färggestalt, färgkombinatorik

svTE vithet
svBT w
svSA NCS
svDF den graderbara färgegenskap som innebär att en färg uppfattas som mer eller mindre vitaktig, dvs. besläktad med elementarfärgen vitt
svAN En av de två okulörta elementaregenskaperna; betecknas i NCS med w.
svRETE elementaregenskap, elementarfärg

svTE vitt
svBT W
svSA NCS
svDF en av de två okulörta elementarfärgerna
svRETE elementarfärg
svAN Betecknas i NCS med W.

svTE volymfärg
svDF objektfärg som ser ut att höra till det inre av ett objekt
svRETE uppträdandeformer
svAN En av färgens uppträdandeformer.

svTE ytfärg
svDF objektfärg som ser ut att höra till ett objekts ytskikt
svRETE uppträdandeformer
svAN En av färgens uppträdandeformer.

svTE ytrelationer
svSA i färgkombinatorik
svDF delfaktor i den karakteriserande klassificeringen av huvudfaktorn färgavstämning som anger de relativa storleksförhållanden som råder mellan de i färggestalten ingående färgelementen
svRETE färgavstämning <HONR 1>, färgelement, färgkombinatorik

svTE zonteorin
svDF teori som skiljer synsinnets ”ingångssida” (fungerande enligt den trikromatiska teorin) från dess ”utgångssida” (fungerande enligt Herings naturliga färgsystem).
svRETE Herings färgsystem
svAN Av von Kries (1905).